Protokoll hållet på Verkön den 19 Januari 1868.

 

 

Inställdes sig undertecknad hos bonden Mårten Nilsson derstädes, hos vilken födorådstagaren Hans Hansson under lifstiden hade bott, för att, med anledning av den märkvärdiga händelsen att Hansson nästan samtidigt med Anna Magnusdotter i Tivarsgården, hos vilken Hansson arbetat med skrädderi, med döden avgått, efter förtärande av samma födoämnen, fortsätter undersökningen om omständigheter före och under sjukdomen hos förenämnde personer och berättade därvid Bondehustrun Brita Ersdotter följande:

Att sedan Hans Hansson hemkommit den 15de kl fyra e.m. från Först Torpet, der han tillsammans med enkan Anna Magnusdotter hade ätit middag, bestående av stekt kött och potatis, hade Hansson efter att en stund varit uti i vedlidret och huggit ved inkommit och beklagat sig ”huru sjuk han blev”, samt under oupphörliga uppkastningar, vilka, förda i en bytta, till hälften skolat uppfylldt densamma, utropat: "hvad i Guds namn kunde vara i maten, eftersom vi båda, han och Magnusdotter, blevo så sjuka"; han hade neml. även hade uppstötningar hos Magnusdotter.

Sedan Hans Hansson derefter kl. 7 nämnde dag måst gå till sängs och han, som under natten legat ensam i sitt rum, medan hans hustru Greta Persdotter var borta och helsa på sin Styvdotter i Tivarsgården, sedermera på morgonen den 16de kl 6 tillfrågats huru han mådde, hade han sagt sig ej haft en blund i ögonen under natten av magplågor. Derefter hade Hansson tillbjudits kaffe, men ej förmått urdricka mer än halva koppen, utan hade han begärt varmt vatten, som han intagit, dock utan att, såsom han dervid före, få vidare uppkastningar.

Ehuru Hansson hade blivit mer och mer sjuk på dagen och följaktligen svag, hade han det oaktat, då en hund, som genom en i småärende stadd gosse i granngården blivit insläppt i rummet, uppkastat dörren, stigit upp och igensatt densamma, och derefter avsvimmad fallit omkull på golvet, men sedermera med gossens biträde, såsom han hade berättat, lyckats komma i sängen, där han påträffats av Brita Ersdotter. Derefter hade Hans Hansson mer och mer avmattad och fåordig och sedan han kl 5 e.m. den 16de alldeles upphört att tala, kl 3 på natten mot den 17de dennes uppgivet andan.

Under Hanssons sjukdomstillstånd hade en gement luktande ut dunstning utgått från honom, men hade Brita Ersdotter, som sjelv, jemte sina döttrar Brita och Anna, varit upptagen med hushållsbestyr, ej förmodat sjukdomen vara livsfarlig, efter som Hansson ofta nog haft lidande i bröstet och hade han hoppats att sjukdomen snart skulle upphöra.

Nämnda Brita Ersdotters döttrar Brita och Anna sade sig ej hava något annat, än det anförda, att berätta. Hans Hanssons hustru Greta Persdotter berättade derefter: att hon hemkommit kl 10 på natten mot den 17de, att hon ej fått tala ett ord med Hansson, som var stum samt för övrigt överensstämmande med Brita Ersdotters berättelse.
Någon annan person hade under tiden ej varit tillstädes, så att vidare upplysning ej kunde vinnas.

Som ovan    

E. Ångman

Sålunda berättat och uppgivet betygar
Per Persson, kyrkvärd och Nils Olofsson.